The State I'm In

Jag älskar lördagar. Är inte det en märklig grej? Jag tror, vill bara säga tror, att jag kan vara den enda människan i Sverige som gör det. Jag anar att det handlar om att vara ledig, att vå sova ut och äta frukost länge. Gå på stan och dricka vin  på kvällen. Eller så är det av någon helt annan anledning som jag gillar lördagar så. Kanske har det något med astrologi att göra. Jag vet inte.

Jag är väldigt fascinerad av djur. Av stora vildadjur. Tycker det helt otroligt att de kan leva ute i naturen. Att det just nu går runt massa stora älgar i skogen. Att de finns där alltid.
Därför har jag ägnat kvällen åt just djur och har till exempel lärt mig att en blåvals hjärta är lika stort som en bil. Jag har också lärt mig att en panter är en svart leopard. Detta kanske alla visste. Nu ska jag ägna kvällens sista timmar med att titta på djur på youtube. Mycket roligt. Här är en favorit

Nu ska jag gå och lägga mig och läsa i Maja Lundgrens "Myggor och Tigrar". Är det någon som har läst den? Jag är lite skeptisk. Känner vibbar - hej jag tar mig själv på för stort allvar.
Men Carl-John Vallgren känns onekligen lite läskig på TV:n nu (han är med i "Babel").  Fast för att tycka det behövde jag kanske inte ha läst boken. Han ser jäkligt läskig ut. Till ytan.

Ser Jan Björklund på TV. Han är livrädd för ryssen. Stackars Jan.
Fast snart tar han över hela regeringen känns det som. Kanske vore bra för mig att leva i Jan Björklund-land. Jag har ju så svårt för att komma upp på morgonen och Jan skulle säkert ha ett riksalarm som gick på varje morgon klockan fem då hela befolkningen ska stiga upp bums. Upp och göra gymnastik och träna inför invasionen.

Erik fick en stekpanna signerad Jamie Oliver i julklapp. Jag säger bara jädrar. Jädrar vilka ägg!

Nu har jag precis sett först "Stjärnorna på slottet" och sen "Selma". Lite jul-tv åt  folket. Måste säga att årets stjärnor på slottet inte alls håller upp till föregående års. Jag menar Britt Ekland, Jan Malmsjö, Peter Stormare mot Janne Loffe Carlsson, Jonas Gardell och Chistina Scholin. Ojoj vilken skillnad. Det absolut roligaste förra året var att Britt Ekland var lite osäker på vem Magnus Härenstam var och vad han hade gjort. Det kallat jag stjärna det.
Idag berättade Loffe Carlsson att han hade en rollfigur inom sig och hemma i soffan började vi skruva på oss av obehag. Och om inte SVT genast efter programmet gav numret till en bra psykolog till Loffe så känns det ändå mer obehagligt. Sådär kan han ju inte gå runt och känna. På rikigt. Vad hände med att lämna jobbet hemma?


Selma var helt okej, inte alls jättebra men inte heller helt värdelöst. För mig är Selma Lagerlöf en av världens bästa författare genom tiderna. Eller inte bara för mig, hon är det rent obejktivt. Selma berättar historier på ett sätt som ingen gjort varken förr eller senare. Den som inte läst Gösta Berlings saga bör genast göra detta. Nu bums på momangen!

Idag var jag och Sara i Skövde för att kolla in rean. Resultatet blev noll och vi kom hem lika tomhänta som vi kom dit. Detta trots att vi innan hetsa varandra innan att nu skulle vi köpa minst ett plagg var. Vi provade ett plagg var men kände oss tveksamma. Nej jag skulle stannat hemma och kollat på Fanny och Alexander istället, hade varit betydligt mer givande. Jag älskar ta mig fan den filmen men har aldrig sett långa versionen.
Biskopen är ju så hemsk och denna scenen är nedrig.

Det jag menade med förra inlägget var att jag finner det mycket komiskt med människor som lägger ner väldigt mycket estetisk tankekraft på att klä granen för att göra den så fin som möjligt. Människor som tycker det är smaklöst med hemmagjorda julgranskarameller. Jag menar, hur snyggt är det med en gran inomhus. Inte blir den snyggare av att varannan kula är blå och varannan vit med exakt lika långt mellanrum.

Dagen innan julafton deklarerade jag för familjen att jag har världens bästa smak. Det har jag. Pappa ifrågasatte detta
när jag klädde granen. Vill bara påpeka att när det gäller julgranar finns inte ordet smak, då är det more is more som gäller. Ju mer glitter och kulor och halmgrejer dessto bättre.

Julklappar är inte alltid det lättaste och jag kan faktskt erkänna att jag är lite jobbbig när det gäller paket och presenter. Jag vill det inte själv men jag kan faktiskt bli jävligt sur och besviken om jag får något dåligt. Ett mycket otäckt drag, det är det. Men det ska tilläggas att jag faktiskt tycker att de flesta presenter är bra, så jag behöver oftast inte visa min dåliga sida. Men det händer.
Förra året fick Erk lära känna detta drag hos mig. Fast i detta fall skäms jag inte över min reaktion utan finner den naturlig. Ett stort fint ganska tungt paket var det och jag öppnade med förväntan. Vad kunde det vara? Det var ett pokerspel. Marker och kortlekar. ETT POKERSPEL! Jag gick i taket. Eller nej det gjorde jag inte jag mer bara tittade och sa väl något som "Vad tänkte du på?"
 Till Eriks försvar bör tilläggas att jag ibland spelar poker på nätet men jag vet inte, för mig känns det inte naturlgt att nästa steg är att ge ett stort jäkla pokerspel till mig. Inte så romantiskt alls och Erik har fått höra detta en och annan gång sen dess. Förövrigt trodde Erik på riktigt att jag skulle bli glad, vilket gorde saken ändå värre.

Jag tycker lite synd om Erik. I år fick jag jättefina juklappar. Bland annat en vetesäck. Med i förpackningen var ett litet rött hjärta av samma material. Erik vet om att jag är lite känslig och skeptisk till hjärtan och klassiskt romantiska saker. Så innan jag ens hann öpnna paketet så skynda sig Erik att säga att han minasann frågat i affären om det gick att ta bort hjärtat. TUR tänkte jag. Annars vet man inte om han hade fått ännu en utskällning för dålig smak och omdöme.

Jag fick jobbet i Nyköping. Men blev av med det lika snabbt. Det kallas anställningsstopp eller finanskris. Damn it!
Men nu jäklar ska här sökas nya jobb. Känner att jag hänger något löst på Telia. Inte för att jag inte är duktig, för det är jag, men det känns som lite nedskärningar både här och där.

Det jag ska hälsa är att min nya vän Lars har varit i alla länder i hela världen men han vet inte var Habo ligger. Eller nu vet han det och han vet även var Floby ligger.
Lars satte sig bredvid mig på tåget hem från Nässjö idag. Lars var mycket välklädd vilket gjorde att man inte tänkte så mycket på doften av whiskey som ändå låg runt honom.  Lars hade varit på utlandsjobb och skulle bara sätta sig på tåget från Göteborg till Vårgårda. En resa på ungefär 40 minuter. Den långa flygresan eller alkoholen hade dock gjort Lars lite trött vilket resulterade i att han somnade på tåget och vaknade upp i Habo. Tåget hade då vänt i Nässjö och var på väg till Göteborg igen. Lars hade ungefär en timma kvar till Vårgårda. Resan som skulle ta 40 minuter tog allts minst 6 timmar. Kankse längre, jag vet ju inte hur länge tåget stod i Nässjö. Denna historia fann jag mycket underhållande och kunde därför inte låta bli att prata med Lars hela vägen till Vårgårda, jag kände också lite ansvar för att Lars verkligen kom av där han skulle.
Det är lätt att tänka sig att Lars skulle va lite nedstämd eller irriterad över vad som hänt, men icke. Han tog det med ro och konstaterade att Småland var ett fint landskap. NI ska heller inte tro att Lars inte ville göra rätt för sig. När jag föklarade att hans kort bara gällde Västra Götalandsregionen så stoppada han tågvärdinnan och bad om att få betala. Tågvärdinnan sa dock att det var lugnt. Detta tyckte jag var mycket fint från båda hållen.
Jag fick även Lars visitkort och jag skulle kunna länka till hans företag här i Göteborg men jag känner lite sympati med honom och väljer därför att låta bli.

Jag har bestämt mig för att börja blogga igen. Nu jäklar ska här bloggas.

Som mest har min blogg haft sju unika besökare på en dag. Jag kommer bli något stort. Ville bara säga det.